Känslor finns inte

I den där boken jag läste tills idag stod det att känslor är socialt konstruerade. Att vi tillsammans har hittat på att vi ska känna på ett visst sätt i en viss situation. Att vi bakåt i historien hade namn på känslor som inte längre finns idag. Kärlek, hat, vrede, svartsjuka och alla känslor du kan komma på förklarades i texten vara socialt konstruerade. Och att alla känslorna samtidigt också är, utifrån detta sätt att se på det, funktionella. Dvs vi känner inte känslan om vi inte har nytta av det.

Kåthet nämndes inte, men för mig är kåtheten mer begriplig som socialt konstruerad känsla. För mig hänger kåtheten ihop med mitt förflutna och allt som har hänt på vägen. Det jag är mest förundrad över när det gäller mig själv är varför jag går igång på fötter. Det är visserligen inte en fetisch jag har. Jag vill inte greja med fötterna. Det är bara visuellt och bara kvinnofötter med ett visst utseende. Vissa kvinnofötter kittlar mig helt enkelt som fan! För mig är det obegripligt och konstigt. Vilken funktion fyller det tro?

Måste läsa en hel bok tills imorgon

Måste läsa en hel bok tills imorgon. På engelska. Jag har ett så sprängfyllt liv att jag helst skjuter upp måsteläsning. Jag kopplar hellre av med att skriva själv eller genom att läsa någon annans blog eller snöa in på nån intressant tråd på nåt forum. Men imorgon ska jag sitta och diskutera den engelska teoriboken i en litteraturgrupp på en kurs. Därför måste jag ögna igenom den. Helst nu. Direkt.

Jag är lat. Alltid gör jag saker i sista minuten. När det gäller den här boken tänker jag att den är ganska basic, så jag kan nog hyfsat mycket redan av det som står. Så tänker jag att engelska pratar och skriver jag lika ofta som svenska, så språket gör inte att läsningen går långsammare. Så jag kan vänta en stund till med att börja läsa. Ibland är det så illa att jag ställer klockan en timme tidigare och plöjer boken på morgonen innan duschen. Det är väl ändå höjden av lättja! Då hinner jag oftast inte hela. Till slut sitter och läser i boken under själva diskussionen.

Tjejer gillar porrfilm

Kvinnor tittar på porrfilm! Det är min erfarenhet. Kom att tänka på det när jag nyss såg en grym kanadensisk film (som inte är en porrfilm) från 2005, "Lie with me". Huvudpersonen är kvinna och ligger och onanerar till porrfilm filmen igenom.

Jag minns en gång när jag jobbade och min nya flickvän ringde mig på jobbet. Hon berättade att hon hittat min kasse med piratkopierade porrisar under min säng. Hon hade aldrig sett porrfilm förut. Hon sa när hon ringde att hon redan hade kommit sex gånger medan hon tittade på filmerna. För mig var det nytt att en tjej runkar sig igenom en kasse porrfilm. Sedan dess har jag erfarit att hon inte är ensam om att gå igång på porr.

Är det bra med porr då? Är det inte synd om alla som är med? Är de inte offer allihop? Kanske några, tänker jag. Knappast alla. Men enligt svensk moral ska man tycka att det är hemskt med porr. Det är politiskt korrekt att fördöma det. Samtidigt är det så jävla stort. Är det kanske så att några måste offras för de andras underhållning? Lite som gladiatorspel eller avrättningsunderhållning från medeltiden. Männen i en gangbangfilm är de hungriga lejonen och den utsatta kvinnan är den som dömts till att bli uppäten av dessa vilddjur Hon blir till slut symboliskt avrättad genom att männen sprutar ner hennes ansikte med sin sperma. Hon blir förbrukad och ingen vill ha henne till annat än sex nu, hon kan aldrig bli tagen på allvar igen. Hon är laglös. Är det symboliken? Är det ondskan i oss som njuter av sånt?

En annan av mina ex sa en gång att hon också ville ha en kuk. Hon identifierade sig nämligen med männen när hon kollade porrisar. Hennes kommentarer var ofta typ: "Ja, hon ska få! Hon förtjänar det, den horan!" Hon kunde heja på som om hon var på en fotbollsmatch. Alltid medan den andra handen gnuggade klitoris. Det förundrade mig. Jag tror aldrig att jag nånsin kommer att förstå mig på kvinnor.

Var bor du?

Jag träffade en ung australiensisk tjej igår. Hon hade kommit till Sverige för bara någon måndad sedan och berättade för mig om svenskarna, så som hon såg på dem. Hon beskrev hur svenskar vill vara mogna. De vill ge intryck av att vara behärskade och "rätt". Hur viktigt det är var man bor och hur man bor. Att man, iallfall i Göteborg använder boplatsen som värderingsinstrument. Att man som "casual aussie girl" får signaler om att man har fel klädstilsmässigt i svenska sammanhang. Eller att man som tjej alltid måste sminka sig för att duga. Hon kände det som om att svenska tjejer tittar ner på henne. Jag fick höra hur svenskarna inte spelar musik och släpper loss på partyn. De står istället stilla och pratar, kanske i en trång lägenhet och givetvis då i rätt stadsdel. Och är mogna. Beter sig som vuxna. Det är viktigt. Men fan vad tråkigt!

Jag är feminist och tycker slöjan har fördelar

Slöja diskuteras ofta som klädesplagg. Jag vill dock påstå att slöjan är ett av de ärligaste plaggen som talar till mannen och till samhället i övrigt. Korta kjolar, höga skor, upptryckt byst mm talar också till mannen och till samhället, men det vill vi inte tänka på. En slöja har flera budskap och dess mening beror på mottagarens tolkning. Slöjan kan t ex precis som en kort kjol uppfattas som sexig av vissa.

Medan kvinnor med slöja mer eller mindre medvetet går med sitt kommunicerande klädesplagg, går andra kvinnor betydligt mindre medvetet runt med klädesplagg som också kommunicerar och kanske har precis samma budskap om än dolt. Men det tänker inte många på. Det är så lätt att peka finger mot det ena och glömma bort det andra.

I vissa delar av världen uppfattas många västerländska klädesplagg som kvinnoförtryckande. De plaggen är provocerande i den kultur som råder där, medan slöjan är provocerande i vår kultur. Skillnaden är att vi tycker att vår kultur och moral är så jävla rätt alltid. De gör fel och vi gör rätt. Vi och dom. Parallellt med dessa självgoda tankarna och de påstående som följer dem trampar vi omkring med våra egna kvinnoförtryckande symboler, materiella såväl som språkliga och ingenting förändras i samhället. Och vi undrar varför? Därför att vi stirrade oss blinda på den av de få synliga symbolerna för kvinnoförtryck och glömde leta fram alla de miljoner som är osynliga!

Slöjan och andra klädesplagg är i sig inte kvinnoförtryckande. Det är den symboliska innebörden som vi knyter till plagget som gör det förtryckande. Och det ser faktiskt olika ut i olika länder och kulturer, vilket gör det hela än mer komplicerat. T ex perser som kommit till Sverige var i Iran tvingade att bära slöja mot sin vilja i en diktatur, vilket gör att deras fokus ofta är att slöjan förtrycker. Perser är också ofta islamfientliga vilket är helt begripligt utifrån deras erfarenheter. De är bättre integrerade i svenska samhället än många andra grupper och har därför en stark röst här, inte minst medialt. Dvs deras perspektiv är med och indoktrinerar oss.

Men den symboliska innebörd som de persiska grupperna, utifrån sin erfarenhet kopplar samman med slöjan stämmer inte alltid överens med hur man ser på saken i andra slöjbärande nationer. För många andra kvinnor är slöjan till stor del integrerad i deras identitet. Och utifrån det är det, iallafall för mig, omöjligt att förbjuda slöjan. Då skulle många kvinnor bli utan identitet, dvs själsligt stympade. En del afrikanska kvinnor är redan könsstympade, det tycker jag räcker. Det blir för mig omöjligt att påstå att någon är förtryckt så länge de ej upplever sig förtryckta. Att rycka undan slöjan för dem som inte vill vara utan skulle bara vara brutalt och omänskligt.

Ta bort fokus från slöjan nu, den syns. Vi måste ta fram de andra, osynliga symbolerna som talar till oss.

Att tända på barn eller tanter

När jag var liten brukade jag alltid ha sexfantasier om kompisarnas morsor. Idag förstår jag att jag inte var ensam. Det har växt fram en hel porrgenre med det som tema, MILF - Mothers I would Like To Fuck. Sånt fanns inte då. Då fick man hålla tillgodo med fantasin eller i bästa fall fattade man mod till sig och smet in och köpte en porrrtidning av tanten som satt i småstadens pressbyrå. Senare i de övre tonåren blev jag kompis med hennes son och det tog mig långt tid innan jag vågade gå hem till honom.

Men jag tände på äldre, som sagt. Det slutade jag med när jag själv blev äldre. Då undrar jag om det är likadant för andra. Jag minns att jag kom nära och blev förtrolig med en kille i lumpen. En kille som skulle bli läkare. Det blev han, ser jag nu när jag googlar hans namn, och uppenbarligen en mycket inflytelserik sådan i ett annat land. Iallafall så berättade jag för honom att jag tände på äldre. Då berättade han för mig att han var pedofil. Ok sa jag, som inte visste vad det var.

Han förklarade att det var när man tänder på mycket unga, alltså då motsatsen till vad jag tände på. Han förklarade att de skulle vara barn, outvecklade och ännu inte könsmogna. Som nitton-tjugoåring, som jag var tänkte jag inte så mycket mer på det utan bara sa typ "jaha".

Pedofili var inte exponerat i media då som det är idag. Men efterhand som det har aktualiserats har jag inte kunnat låta bli att tänka på min lumparkompis. Jag har undrat hur det gick och hoppats att det var övergående. Tänkte att om jag inte tänder på tanter längre så tänder han nog inte på barn längre.

Har funderat över att han som läkare kommer i situationer där han undersöker barn, tar på dem och ser dem utan kläder. Har undrat om han går in på toaletten och runkar efter att han haft en liten patient. Han måste ju förhålla sig till att han är pedofil, antingen kontrollera sig och hålla sig inom lag och rimlighet. Eller gud bevars, släppa efter för sitt tryck och utsätta barn för vidriga saker. Som tur är såg jag nu att han iallafall inte är barnläkare!

Och när det gäller mig själv så tänder jag ju nu förtiden på jämnåriga. Att jag inte tycker att jag tänder på tanter längre beror kanske på att de som är jämnåriga med mig nu faktiskt ÄR tanter, vilket jag inte verkar ha fattat. Så egentligen tänder jag nog kanske på samma fortfarande.

Stagnation

Jag växte upp i en småstad vid kusten som jag lämnade för snart tio år sedan. En stad där alla kände alla och där man var fast i en identitet som hade skapats genom hela uppväxten. Det gick inte riktigt att komma loss från den person som det var bestämt att man var. Alla kom liksom ihåg allt som hade hänt på vägen och det var omöjligt att inte ha de händelserna (som till stor del bestod av obekräftade rykten) som referens för att värdera det beteende som man visade upp i stunden.

Det gick inte att övertyga någon om att de alla hade fått fel för sig, att egentligen var jag någon helt annan den de trodde. Som exempel kan jag nämna att ett gäng killar som var några år äldre än mig fortfarande kallade mig för "småpojke" när jag var trettio. Så, för att hitta rätt i min identitet var jag tvungen att flytta till Göteborg och till Afrika och till resten av världen.

De som är kvar i småstaden är för mig fångade, som i ett akvarium. De ser inte att de är inlåsta och inskränkta. Som härom månaden när jag för första gången på många år körde förbi stadens pub med uteservering. Vid samma uteservering som jag lämnade för tio år sedan satt idag precis samma grabbar. Den enda skillnaden var att grabbarna idag är gubbar med ölkagge och grått hår.

Jag stannade och pratade med den ena. Han hade lämnat sin fru och sina fyra barn och levde nu ihop med en ung tjugotvååring, ett år äldre än hans äldsta dotter. Ok, sa jag och var tvungen att köra igen eftersom en buss tutade bakom mig. Det kändes trångt där och jag gasade på för att komma därifrån så fort som möjligt.

Jag fick panik. Började tänka på allt hemsk som varit. Hur den där gamla tanten klädde av sig naken och ville bada hela tiden när jag som tjugoåring jobbade i hemtjänsten och skulle städa hemma hos henne. Kärringen var kåt, alltid så jävla kåt. Hur jag kom på prästen när han stod och runkade i skogen en gång när jag var ute och joggade. Hur jävla ruttna och inskränkta alla människorna är i den där stan. HATA HATA HATA!!!

Jag skruvade upp bilradion på högsta volym och visste att om någon timme skulle jag vara i Göteborg igen.

Dotter till en hora

I Afrika var jag en gång tillsammans med en tjej som hade barn. Vi var vid ett bassängbad tillsammans med många hundra andra. Jag lekte och plaskade med barnen i vattnet. Andra barn började också leka med oss. De stod på led och slog volter mot mig medan jag höll i deras händer. En flicka lekte intensivare än de andra. Hon ville göra det igen och igen och igen, och hon skrattade för högt och var så intensiv att hon gick över styr. Hon klängde på mig och klamrade sig fast som en tunn apa. Hon hade dålig tandhälsa och hon såg undernärd ut. Fast hon var mörk i hyn hade hon blont hår och gröna ögon.

Hon blev besviken när jag var tvungen att lämna leken för att gå och äta. Strax efter att vi hade börjat njuta av vår massäck, på en gräsplätt intill bassängen, la jag märke till att min nya vän stod och tittade på oss med stora ögon några meter bort. Jag frågade om hon ville ha lite mat och hon sprang nervöst fram och tog för sig. Jag började intervjua och det visade sig att hon hette Celeste, var sex år och bodde på stadens horgata tillsammans med sin ensamstående mamma. Hon fick pengar av mamma om hon lovade att stanna ute hela dagen. Mamma skulle jobba där hemma. Dagens summa hade hon spenderat på endréavgiften till badet.

Celeste badade med oss hela eftermiddagen och plötsligt var hon bara borta. Något år senare såg jag Celeste igen. Hon satt på trottoaren tillsammans med några gatubarn och sniffade lim. Hon hade glömt mig, men jag glömmer aldrig henne.

Första gånger

Idag börjar jag mitt bloggande. Det är första gången. Livet är fullt av "första gånger". En gång hade jag vaniljsex för första gången och sköt satsen från fittan rakt in i väggen bakom tjejens huvud. Det var nog en dryg meter på det skottet. Får se hur jag skjuter med den här bloggen. Tvivlar på att den har samma kraft.

Bland andra "första gånger" kan nämnas den första gången jag stod med en laddad pistol riktad mot mig. Det var när jag bodde i Afrika och en av mina egna säkerhetsvakter trodde att jag var en inbrottstjuv i mitt eget hus. Jag stod naken i mitt sovrum och tittade ut över gårdsplanen genom mitt stora sovrumsfönster när jag såg säkerhetsvakten hoppa över den höga muren med dragen pistol. Han hade fått ett larm om att någon var i byggnaden och visste inte att det bara var jag som kommit hem. Han siktade på mig och vad gjorde jag? Jag skrek som en stucken gris förstås! Som tur var kände han igen mig efter några sekunder. PUST!

De "första gånger" jag kommer på är relaterade till våld och sex. Konstigt att det är det man associerar till. Tänker t ex på första gången jag hade analsex. Tjejen grät men jag fortsatte ändå pumpa tills jag tömt hela satsen i hennes stjärthål.

Då lärde jag mig att det där med att vara man innebär att man beter sig som ett svin ibland. Att det är något man får vänja sig vid och i vissa fall försöka vänja sig av med. Det var nog en av de första gångerna som jag kom på att det inte alls är lätt att vara människa. Att det där som vissa kallar himmel och helvete finns inom oss och att man måste förhålla sig till det. Kan man då vara god fast man är ond ibland?