Men när jag frågar säger hon att allt är som vanligt.
Sist vi sågs var vi nakna, det var någon dag innan hon flyttade utomlands. Hon fick ett jobberbjudade som hon inte kunde motstå. Vi hade haft ett passionerat förhållande i flera månader innan dess. Jag har en glasklar minnesbild av sekunden innan hon gick in i duschen. Medan hon duschade gick jag och sen har vi inte setts. Tanken på att hon ska komma får det att pirra i hela kroppen.
Jag mötte en liten fågel on the road. En liten fågel som ville ha värme. Hon var full och beredd att knulla för en kram. Jag följde henne hem och på vägen dit lyssnade jag på hennes berättelse. Gav henne den kram som hon så väl behövde, men tackade bestämt nej till erbjudandet om knullet.
Och nu ligger jag själv här och behöver både kramas om knulla.
Jag behöver sova, men jag kan inte. Jag halvligger här i min säng och låter minnesbilderna från igår kväll passera revy.
Hon var inte med och hon är inte här. Vi pratades vid innan sänggång. Hon sa att hennes fitta ylar efter mig.
Ikväll ska hon gå på fest i kjol och inga trosor. Och i skor med öppna tår och röda naglar. Allt för min skull. I en annan stad, någon annanstans.
Oh, vad jag önskar att jag vore där.
Men så är jag då en rumpman. Hoppsan, liksom. Vilket slöseri! Här har jag nu fått tillgång till värsta paret drömbröst, så är jag inte ett dugg intresserad av dem. Lite kanske, men inte mycket mer än så.
Det är då jag kan önska att jag vore en bröstman. Bara för hennes skull.
Det där magiska i relationen måste finnas. Det som gör att man kvider. Att man inte kan få nog och som gör att det gör lite ont inuti en. Den där sköna smärtan är viktig. Den gör nästan hela grejen.
När man inte kan få nog och knullar som kaniner. Det är då man känner att man lever.
Hon säger att jag gör henne galen. Undrar om det är positivt eller negativt.
Hursomhelst så tar jag det som en komplimang.
Där i bilen drog han upp en pistol ur sin jackficka, som han ville att jag skulle kolla på. Jag blev rädd, men vågade inte visa det. Han var full och kändes oberäknelig. Pistolen hade han visst köpt av en snubbe. Den var laddad, sa han. Mitt kvinnliga sällskap, hon som inte körde, skrek: "Put the fucking gun down!" Bilen vinglade till. Vägen var upplyst, det var mitt i natten och det fanns inga andra bilar ute förutom vår.
Jag tillhör hennes totala motsats. Jag anser mig ha alla möjligheter att påverka mitt liv, i alla möjliga och omöjliga riktningar. Och min förändringsprocess är ständigt pågående. Man skulle kunna säga att förändringsprocessen i sig är en del av min identitet.
Jag gillar att se på identitet som våra egna berättelser om oss själva. Där det inte finns några andra rätt och fel än de som vi själv bestämt. Där det inte finns någon början eller något slut förrän vi själv har sagt så. För man kan faktiskt välja. T ex valet mellan att vara rökare eller icke rökare. Där man gör ett avslut på sin identitet som rökare, om man nu har valt det.
Men man kan välja bort mer komplicerade saker än så. Faktiskt. Jag hade en kompis en gång som valde bort identiteten som ”handikappad”, trots att han själv satt i rullstol. Ibland handlar det om att vara offer eller inte. Kåkstadskvinnan såg på sig själv som ett offer för yttre omständigheter. Lägger man fokus på att man har haft en taskig barndom, att man har varit med om något traumatiskt eller vad det nu kan vara, då blir man lätt ett offer för det.
Jag ser att det är ett vanligt fenomen. Att människor stannar kvar i något som kanske hände för längesedan. Men tittar man krasst på det, så är faktiskt den händelsen borta. Puts väck! Det finns inte längre, förutom som en tanke i offrets eget huvud. Och en tanke kan man ju faktiskt sluta tänka på. Den går att ta bort. Det är tekniskt möjligt.
Det är då jag tycker att man ska återvända till sin egen berättelse om sig själv. Om det inte är en bra berättelse, utan en berättelse som man mår dåligt av, då måste man skriva om den. För ingen vill väl ändå att boken om en själv ska vara en dålig bok?
Nej, du måste ändra fokus. Tona ner den där traumatiska händelsen som präglar ditt dåliga mående. Omvärdera den. Blås upp det som är positivt och trevligt och alla de positiva egenskaper som finns hos dig. För det finns ingen som har ett liv utan positiva ingredienser och det finns heller ingen som inte har några positiva egenskaper. Inte en käft.
När jag vaknade i morse var hon borta.
Jag lagar sällan mat hemma, trots att jag har jobbat som kock en gång i tiden. Om jag lagar så är det för gäster. Speciella sådana. Men, när jag är ensam är det alltså lättare att gå ut och käka på restaurang.
Hursomhelst, jag satt iallafall där, på en sushirestaurang idag. Jag satt bredvid något som förmodligen skulle kallas en skönhet av de flesta. Hon hade sällskap av en alldeles supervanlig och normal snubbe. Han såg väldigt beige ut.
Och vad gör jag? Jo, jag lyssnar på deras konversation. Snyltar på dem, låter dem förse mig med örongodis som underhållning medan jag kämpar med mina chopsticks. Idag funkade chopsticksen inte alls. Mina fingrar var liksom lama. Skitjobbigt. Jag brukar vara hyfsat slängd på det annars.
Snubben var helt klart såld på skönheten, men han gjorde allt för att dölja det. De pratade relationer. Snubben intog positionen som problembäraren och skönheten tog rollen som något av en expert. Det var som om det förutsattes av honom att hon kunde det där med kärlek, förmodligen därför att hon var ett snyggo. I mitt huvud tänkte jag, både baserat på mina egna erfarenheter och på den rådgivning som skönheten gav, att snyggos inte är ett dugg bättre än andra på relationer.
Snyggos är puckade på relationer, tror jag. Grovt generaliserat då alltså. Snyggos har t ex alltid haft flyt med det motsatta könet och har därför inte haft mycket övning i att erövra. Och utan erfarenheter är det svårt att ge råd, tänker jag. Om man inte pluggat in någon instruktionsbok.
Hur ska snyggos kunna berätta för någon hur man ska göra för att få till det, när de själv har haft VIP-kort och fått allt serverat på silverfat? Snyggos behöver inte lägga ner sin själ i något förhållande, förlorar de en står det tusen åter. Det satt jag och funderade över på det där sushistället.
Men snubben verkade nöjd ändå. Han tittade skönheten djupt in i ögonen och lyssnade till all hennes visdom. Jag tror dock att han fantiserade om hur det vore att knulla henne. Det ska jag villigt erkänna att jag själv gjorde.
På tal om knulla så hade jag frukost med min bångstyriga odåga imorse. Jag gjorde iordning frukosten innan jag väckte henne. Hade varit på franska bageriet och köpt ett stort luftigt bröd. Vi var hemma hos henne. Satt på hennes balkong med en filt på golvet. Hon låg i mitt knä och jag smekte hennes hår. Hon är fin och jag är glad för henne. Hon älskar när min kuk sprutar och det gör jag också. Så ett gemensamt intresse har vi iallafall.
Men hon är inte min, utan sin egen. Det har jag svårt att klara.
Vissa snubbar tänder på just tandställningar. Det gör inte jag. Har svårt att koppla det. Men jag har plötsligt börjat gå igång på tatuerade kvinnor. Det har jag märkt nu i helgen. Inte vilka som helst, bara vissa. Det måste vara på rätt sätt. Men några jag sett har nästan fått mig att gå av. Sexiga som fan.
Vad vill jag säga med detta? Inte en aning. Jag sitter uttråkad och bakfull på ett tåg och skriver med mobilen. Associerar fritt. Det sitter en tjej med öppna sandaler framför mig och vickar på tårna. Hon gör mig galen av kåthet. Bakfyllekåthet, ni vet? Det finns inget värre.
Nu vill jag bara hem.
Ganska krystad midsommarfest. Det var bättre dagarna innan. De som kom var de där typiska svenska, fånigt uppklädda, "jag är vuxen och mogen"-människorna.
Det blir så jävla stramt att slösa tid på folk med den mentaliteten. Ingen öppenhet och ingen flexibilitet. Som att vara i ett teatersällskap där alla är rädda att tappa masken. Alla spelar en roll, ett falskspel. Som om de är en oreflekterad replika av sina medelklassmammor och pappor.
Och i det sammanhanget blev jag ett ufo, med mitt "konstiga" jävla liv. Fick stå till svars för varför jag inte tycker villa, familj och ett tryggt och bra arbete är det ultimata.
Ändå bubblar det inunder. Det finns förtryckta känslor. Man känner att om man hade kittlat kvinnornas fittor lite mer hade det kunnat explodera och sannolikt orsakat skandal och okontrollerat beteende. Så jag lät bli.
Ligger nu i min stora runda säng, i min svit. Solen strimmar dimmigt in genom fönstret. Och det är midsommarafton.
Det känns helt ok.
Ingen social samvaro alls. Only me, myself and I.
Det kan jag tänka ibland. Att det vore enklare. Och man skulle inte lida. För man levde i tron att världen var begränsad. Att det fanns en början och ett slut på allting. Att det fanns klara sanningar och färdiga lösningar.
Men det går ju inte. Inte för mig. Jag vet för mycket. Jag lever i en för stor värld, överallt och ingenstans på en och samma gång. Min kärlek slösar jag på någon som jag inte vet var hon finns. Eller ens vem hon egentligen är. Jag har relationer och överenskommelser med otaliga människor, på otaliga platser världen över. Ändå kan jag känna mig ensam.
Och det är då jag kan tänka att det vore skönt att inte veta.
Sängen är för stor bara. Känner att jag skulle vilja ha sällskap i den.
Det gick verkligen vilt till. Det var fester som urartade i striptease och gruppsex. Ofta i det där stora köket. Det var köksvägen man kom in efter att ha varit ute. Det var där man satte sig och fortsatte festa och sen var det oftast på köksbord och köksgolv det knullades.
Jag vet inte vad ni tänker när ni läser, men i mitt huvud är detta en hemsk text. Det är förenat med ångest och obehag, nästan som om det vore ett trauma. Speciellt gruppsexscenarierna, de minnena är värst. Det var sånt som annars bara händer på film. Och jag tror att det värsta var att vi alla var så onyktra. Minnesbilderna är så suddiga och förvridna, riktiga jävla fylleminnen, helt enkelt.
Men jag var inte bättre än någon annan. Jag var nog, tvärtom värre än de andra. Jag var en flickjägare och min egen flickvän uppmuntrade mig att jaga flickor. Hon var bisexuell och otroligt kåt på tjejer. Jag tror att det där öppna förhållandet var en chans för henne att leva ut sin bisexualitet. Att det till stor del var därför hon uppmuntrade det hela. Jag har redan berättat om ett scenario där hon kom hem med en annan tjej. Tänkte försöka återge ett annat tillfälle.
Jag pluggade i en universitetsstad denna perioden. Jag var där dagligen och ibland även på natten. Jag hade börjat träffa en yngre tjej i smyg. Hon var från min hemstad, men hade en övernattning i universitetstaden. Det var alltid mer spännande att träffas utan att min tjej visste om det. Det är ändå nåt visst med bakomryggenförhållanden. Därför att det är mer spännande, tror jag.
Ibland, när det var helg och jag hade mycket att plugga, brukade jag sitta hemma med böckerna istället för att gå ut. Min tjej brukade då gå ut ensam och strax innan jag visste att hon brukade komma, surfade jag porr för att få till rätt stämningläge. När hon sen kom knullade jag henne på det där köksgolvet. Hon hade varit en cock-teaser hela kvällen och var lika kåt som jag.
Den kvällen jag ska berätta om var en sån kväll när jag satt hemma och väntade på att hon skulle komma. Och när jag hörde henne i uppgången reste jag mig och gick mot dörren. Just denna kvällen kom hon dock inte ensam. Hon hade en överraskning med sig. Det var tjejen jag vänstrade med som var med. De hade träffats på klubben och på något sätt hade det framkommit hur det låg till. Min flickvän hade alltså raggat upp min vänsterflirt. Det är sånt som bara inte händer. Men i mitt liv händer all världens konstigheter. Det är nog skrivet i stjärnorna.
Iallafall så stod jag där med praktstånd och med mina parallella sexpartners framför mig. Avslöjad, med byxorna nere. Bokstavligen! Och vad fan händer? Jo, min flickvän börjar dansa utan musik. Leker med min kuk medan hon pratar retligt med mitt vänsterprassel. Retligheten är avsedd för mig. Låtsassvartsjukt frågar hon om vänsterprasslet gillar att knulla min kuk. Om inte min kuk är skön. Samtidigt runkar hon den och fortsätter sitt dansande.
Vänsterprasslet var inte sen att följa efter. De var i maktposition och jag stod som ett fån. Inte min favoritsits direkt. Men ståndet höll i sig och det ena följdes av det andra. Snart hade jag två trånande kvinnor liggande på köksbordet. Till min flickväns besvikelse var inte mitt vänsterprassel intresserad av flickor. Det tyckte jag bara var bra, som aldrig har gått igång på lesbiska lekar.
Det knullades från fitta till fitta och från mun till mun. Vi höll på längre än vi egentligen orkade.
Med min nyknullade flickvän sovande, naken på köksgolvet klädde jag och vänsterprasslet på oss och gick ut i den kalla vinternatten. Jag följde henne hem.
Trots detta fotsatte jag att knulla henne i smyg. Det var roligare.
Och det enda man känner är att det gör ont.
Och hon är kåt. En vildinna rakt av. En utmaning. Och jag håller på att tappa förståndet.
Om jag nu någonsin hade något förstånd. För vi killar tänker väl med kuken? Eller hur var det nu?
Medan hon lagade maten åt mig satt jag utanför. När jag gick in för att betala hörde jag från TVn att Spanien gjorde ett andra mål. Då blev jag förtvivlad. Jag kom ihåg att planen egentligen var att jag skulle kollat fotbollen i stan, på storbild. Och istället stog jag där, yrvaken på en jävla thairestaurang. Jag hade missat alltihop! Och Sverige hade förlorat och det kändes nästan som att det var mitt fel.
Dejten jag hade igår är på fest nu ikväll. Det mest logiska förloppet vore, med hänsyn till dagens tidigare skeenden, att hon kärar ner sig i någon på den där festen och suddar ut mig ur sitt medvetande. Det är liksom bara det som fattas idag.
Nu drar jag ut på stan.
Då såg jag att hon som knåpade ihop baglarna hade helt fel arbetshöjd, hon stod krökt som en banan. Jag la märke till att all personal hade speciella klänningar och det fick mig att undra vad killarna som jobbar där har på sig.
Sedan var det en kund som var fin ända tills jag upptäckte att hon hade en smaklös kjol som hon stod och drog i hela tiden. Den fick henne att se förskräcklig ut och sen var hon enbart motbjudande.
Hon som stod i kassan är bland det sötaste jag vet. Hon har en fisk tatuerad på benet, såg jag. Och hennes svarta gymnastikskor är en skön kontrast till den typiska Egg & Milk-klänningen.
Synd att man inte kan samla på alla fina flickor. Typ i en låda eller ett skrin. Det finns för många som är underbara. Och jag vill ha allihop. Men det kan man ju inte ha. Man måste låta dem va. Det får man liksom förstå. Och jag försöker och jag försöker.
Detta var den bästa kvällen på länge.
Nu ska jag jobba. Hur fan ska det gå? Jag är ju nog full fortfarande. Egentligen. Jag ska dra på det en stund till. Bli lite sen. Sedan ska jag försöka gömma mig på mitt kontor med stängd dörr. Låtsas att jag är upptagen. Det är min plan.
Kuken ville stanna i byxan hela kvällen. Den har nämligen annat fokus just nu. Det är en bångstyrig kvinna som står i centrum för detta verktygs uppmärksamhet. Nu är det liksom hon som gäller. Min kuk har tunnelseende. Tyvärr.
Som nu, precis innan jag åkte hem. Först den mörkhyade tjejen vid reklamationsavdelningen vid ingången till teknikvaruhuset. Hon tittade hastigt bort när jag slutligen mötte hennes brännande blick. Vidare den blonda kassörskan som bar sig hur besynnerligt som helst åt när jag skulle betala. Hon tittade ned och vred sig i stolen som om hon behövde kissa.
Sedan när jag gick vidare in i mataffären fick en kvinna med indiskt utseende syn på mig. Hon vände sig om två gånger. Hon trodde sig kunna få precis vem som helst, med näsan i vädret. Hon såg sedan till att möta mig i en av gångarna. Där blev jag noggrant granskad, ogenerat som om jag vore en vara på en marknad.
Sist var det en helt vanlig, lagom fyllig tjej vid godisavdelningen som tittade på ett mycket trevligt sätt, gillande men ändå respektfullt. Hon mötte min blick och log. När hon tittat färdigt hälsade hon och hennes ögon gnistrade.
Hon fick mig att känna värme. De andra fick mig att känna kyla.
De flesta av oss tänker alltså på ett ex när vi knullar. Och sen när vi bytt partner igen så tänker vi, följaktligen på den som vi knullade förut. Också håller det på så. Lite opraktiskt, kan jag tycka, eftersom vi missar att njuta av här och nu.
Och hur bra känns det nu egentligen? Nu när man vet att ens partner ligger och tänker på sitt ex? Det kanske man inte ens reflekterar över, eftersom man själv är fullt upptagen med att ligga och tänka på sitt ex.
Men hon har rätt. Det är ingen dum idé. Jag tycker att hon är fin, sexig, underbar. Vi hade kunnat ha ett äventyr. Och det finns ingenting jag längtar mera efter just nu. Ändå låtsas jag som ingenting. Låtsas som jag inte ser.
Är inte det konstigt?
Bland grönsakslådorna utanför Simmos butik stod en kvinna i burka, täckt från topp till tå och letade efter de frukt och grönsaker hon ville köpa. Hon stod vid sidan om en fyllig kvinna i för liten, tajt, super-u-ringad klänning med för kort kjol, bara ben och öppna sandaler med ett par fötter som fick mig att tittade både en, två och tre gånger. Båda kvinnorna var extremer i helt olika riktningar. Ändå diskuterade de vänligt priset på melonerna.
Sånt kan få mig att känna hoppfullhet.
Som t ex artikeln om att ge värde. Allt i artikeln är helt sant och riktigt, jag skulle kunna skriva den själv. Men det är steg två som blir fel, när "Arne" ska ge en ärlig komplimang utan baktankar. Hur fan ska det gå till?
Det blir lite som den där boken som kom för hundra år sedan, "Konsten att fixa tjejer. Med brudgaranti." Där man fick pengarna tillbaka om man inte fixat en tjej inom en viss tid.
Men det är populärt som fan, så uppenbarligen finns det ett behov. Jag minns när jag under studietiden jobbade extra i en garderob. Då var det killar som tog Axe-reklamen på blodigt allvar. Ni vet, reklamen där man blev en tjejmagnet om man stank Axe.
En kille kom alltid till mig och bad att få Axe-flaskan från sin innerficka, han sprejade sig flera gånger under en kväll. Han såg alltid lika nöjd och finurlig ut när han sprejat klart. Jag undrar fortfarande om det hjälpte.
Precis nu önskar jag verkligen att jag hade Någon vid min sida. Någon som jag bara kunde snosa upp bredvid. Stånga lite med näsan. Någon som jag skulle kunna bli varm tillsammans med.
Det skulle hjälpa.
Hallå Någon! Var är du?
Jag gick fram till disken. Där satt hon. Hon pratade i telefon. Hon var rödgråten och upprörd. Efter en liten stund slängde hon luren i örat på den hon pratade med och hennes tårar rann. Då frågar hon mig vad jag vill ha. Jag menar, det gick ju inte. Jag kunde ju bara inte låta denna förtvivlade kvinna ställa sig och laga mat till mig i det skicket. Aldrig. Det gjorde ont i själen att ens tänka sig det.
Istället började jag ställa frågor. Och då kom det. Som om jag drog ur en plugg. Det blev en lång terapeutisk lunch. Först ett långt samtal innan hon var i skick att laga maten. När hon väl började laga maten var det med mig vid sidan om sig i köket. Och sedan satt hon hos mig medan jag åt.
När jag hade ätit klart och skulle gå hade det kommit ett helt levnadsöde ur hennes mun. Hon var en fantastisk kvinna, som tyvärr hade blivit utnyttjad på många sätt livet igenom. Hon hade fem barn med likamånga män. Första barnet hade hon fått när hon var femton. Idag var hon trettiosju. Hennes nuvarande man behandlar henne illa, precis som alla de andra har gjort.
Och hon lagade den godaste thaimaten som jag någonsin ätit i hela mitt liv.
Jag är rädd att jag börjar bli störd. Fotsexgalen. 
Jag skäms för att säga det, men jag har också börjat fantisera om att (svälj) kyssa fötter. De ser så delikata ut att jag blir tokig.
Hjälp!
Jag tänkte försöka återge en gång som för mig är oförglömlig. Vi hade slutligen bestämt träff på en station i en huvudstad, i ett annat land. Hon kom med flyg från ett stort land långt bort. Jag reste dit med tåg och båt. Jag var uppe tidigt som fan. Hade köpt tuggummi. Var beredd.
Är aldrig speciellt nervös och var inte det nu heller. Men jag var förväntansfull. Jag var våldsamt förälskad. Vi hade höjt passionen till en näst intill okontrollerbar nivå. Ni som vågat prova vet. Skruvat upp stämningen precis så att man nästan tappar förståndet. Man är galet kär, helt enkelt. En sanslöst cool känsla.
Men vi hade aldrig sett varann. Bara ett och annat missvisande foto. Hur skulle det bli med en kropp ihop den där hjärnan? Hur skulle hon dofta och smaka? Vi hade chattat och pratat i telefon intensivt i två månader.
Jag gick förbi henne. Men kände på mig att det var hon. Ställde mig bakom en av stationens pelare och tjuvkikade på henne. Hon kändes främmande. Det var spännade. När hon pratar så kommer hon att göra det med en röst som jag känner, tänkte jag. Orden kommer att vara formade av en hjärna som jag redan är passionerat förälskad i.
När jag fattat mod att konfrontera henne gick jag först en liten omväg runt den stora stationsbyggnaden så att jag skulle komma mot henne rakt framifrån. Jag hade köpt en persika som hon skulle få i present. När jag sedan klistrat mina ögon på henne, höll jag dem stadigt kvar medan jag vandrade mot henne med jämna steg.
När jag lyckades fånga hennes blick och sedan inte släppte, fattade hon strax att det var jag. Hon skrek mitt namn, höll händerna för ögonen, kikande mellan fingrarna och fortsatte vråla "Is it you??" högt, om och om igen. Och jag bara fortsatte att gå mot henne medan jag inte kunde låta bli att skratta åt att hon var så uppspelt.
När vi slutligen kom nära nog omfamnade och kysste vi varann direkt. Folk runt omkring hade stannat upp och tittade nu på oss. Vi tappade fattningen. Mina händer var överallt, under hennes tröja, på ryggen, ner innanför trosorna. Hon var svettig. Hon fortsatte att hålla händerna för ögonen och skrika "Is it you, is it really you?"
När vi sansat oss började vi leta hotellrum och insåg snart att det var kört, eftersom det var en stor internationell konferens i staden. Det var varmt som fan, minns jag. Vi tog tåget till en lite mindre stad en bit därifrån. Vi släpade runt på alla hennes väskor. Kämpade tillsammans och hade just träffats. Även den staden var utan hotellrum. Då fick det bli båt över till Sverige och där fick vi ett rum till slut.
När vi kom in i vårt rum var vi trötta. Vi öppnade alla fönster på vid gavel. Det var redan soluppgång ute. Vi var inte längre lika passionerade till följd av omständigheterna. Vi la oss på varsin sida av dubbelsängen och somnade efter lite kallprat.
När vi sovit en stund vaknade både hon och jag av att vi knullade vilt. Det var djuriskt, passionerat och intensivt. Denna kvinna som jag kände men ändå inte, var plötsligt överallt. Och jag var både i och utanpå henne.
Jag knullade henne med intuition. Jag gjorde saker med henne där som jag sen aldrig har lyckats upprepa, trots intensiva försök genom åren. Det ser ut som att jag måste inse att det nog var mitt livs maxprestation. Och hon var fullständigt lyrisk av att bli påsatt av denna fantastiska älskare, som hon menade att jag var. Hon skulle nu berätta för alla sina killkompisar hur man skulle göra. Nu skulle hon ge dem tips, utifrån de erfarenheter jag skänkt henne.
Vi fortsatte att knulla i det hotellrummet i flera dar.
Jag roade mig med att gissa vart de som kom in i hallen skulle, utifrån mina fördomar om olika länder. Mina gamla fördomar kombinerat med de som jag utvecklade där på plats. Danskar visade sig t ex i allmänhet vara feta och rödblossiga, bärande roliga kläder. Och britterna hade ingen stil.
Svenskarna hade någon blond i sällskapet och många hade roliga muskler med helt fel proportioner, skapade på Sats eller dylikt. Killarna utmärkte sig mest. De svenska killarna hade oftast nån lustig, framåtkammad frisyr. De flesta var överstylade freaks. Det såg ut som om alla svenskar hade samma inkompetenta gyminstruktör och samma frisör allihop.
Men, de var inte värst. Ryskorna tog ändå priset, även om de svenska killarna inte var långt efter. Ryskorna hade Paris-Hilton-komplex, nästan varenda en. Guld och tajta kläder, höga skor och hård sminkning. Blonderat hår och hårdbantade. Sådana där väskor och attiraljer som rika småflickor skryter med i sina bloggar.
Vid sin sida hade de varsin knubbig ung "gubbe" som såg ut som en vanlig hederlig grovarbetare, i t-shirt och jeans. En alldeles underbar kontrast, som jag såg det. Jag fullständigt njöt. Hon stapplar fram på för höga skor, liknande en svältfödd julgran medan han går vid hennes sida med tunga lantiga steg, bärandes alla väskorna.
Jag fick en föreställning om att dessa ryska kvinnorna är väldigt dominanta. Männen föreföll vara där enbart för att förse kvinnorna med det som de behövde. Materiellt. Men jag kan ha fel.
Är det så, eller har jag fel? Isåfall kan jag inte låta bli att fundera över hur det blev så?
Hursomhelst, en hyllning från mig till alla ni som känner er träffade. Jag är imponerad.
För mig var det helt ok. Jag var inne i min värsta analsexperiod och därför var det hela som en dröm. Hon var också den tjej som fick mig att fatta att analsex är något som många tjejer är fullständigt besatta av. Totalt, skulle jag vilja säga. Hon vände upp och ner på min världsbild. Hon hjälpte mig förstå att kvinnor också är sexuella varelser, precis som män. Och när jag knullade henne fick hon några av de mest intensiva orgasmer jag någonsin upplevt en kvinna få.
Det är en speciell känsla att ha en kvinna spetsad på sin kuk, medan hon vrider sig i orgasmiska kramper och hennes vackert kåtsvullna könsorgan ejakulerar som en fontän. När hon inte kan bestämma sig för om hon ska skrika eller inte. När det istället blir ett kvävt läte som blandas med hennes ljudliga andhämtning. Det brukade vara just då som jag inte kunde hålla emot. Det var då jag tömde allt jag hade i henne. För någon annanstans ville hon inte ha det. Att få min sperma i sig var en del av hennes upplevelse.
Idag är hon gift och blir knullad i sin fitta. Jag undrar om hon tycker lika mycket om det.
Jag ville göra henne uppmärksam på att jag fanns och började jaga henne. Det var samtidigt ett perfekt sätt att undvika kamerorna så länge de varade, hon hade stenkoll. Jag låg superlimmad i häcken på henne. Försökte få ögonkontakt genom hennes backspegel. Alla grå bilar som vi saxade mellan var obetydliga objekt, hennes och min bil var de skinande och färgsprakande huvudpersonerna på vägbanan.
Efter att ha fattat mod hissade jag ner mina rutor och körde upp jämsides. La mig i kant. Tittade inte på henne. Ville att hon skulle titta på mig. Kamerorna hade upphört och det var fritt blås. Jag drog på som fan och pep iväg mellan bilarna framför henne. Nu ville jag bli jagad. Jag körde fort, alldeles för fort. Hon lät mig hinna bli lätt orolig innan hon dök upp igen. Bakom mig. Millimeternära, kändes det som. Nu hade jag hennes solglasögon stirrande in i min backspegel.
Nöjd tänkte jag att jag hade fått henne på kroken. Jag saktade ner för att se om jag kunde tvinga henne att köra om. Det gjorde hon inte. Vi kröp tillsammans. Bilarna tutade bakom innan hon drog upp och la sig jämsides. Först då gav vi full gas, gemensamt. Jag lät först inte henne köra om. Men eftersom jag låg i högerfil och hade bilar framför, var det jag som fick ge mig.
Ungefär då hade vi nått rusningstrafiken vid infarten till Göteborg. Förtvivlad såg jag henne köra bort mot horisonten i sin självlysande smutsvita merca, med armen hängande utanför och snart hade den grå bilmassan svalt henne.
Och jag var helt säker på att nu var jag kär.
