Jag förstår inte varför vi fortfarande håller på och tuggar begrepp som ”utländsk härkomst” eller ”andra generationen invandrare”. Jag tänker att numera kan man inte se på folk om de är svenskar eller utlänningar, som man kunde förr. Och det tycker jag är förbannat skönt, för då slipper man bekymra sig om definitioner och fackindelning. Fast det har ingen fattat ännu. Undrar när vi kommer dit? 
Jag menar, blonda och blåögda Alma kom nyss från Bosnien och kanske går på SFI och är således invandrare, medan Ahmed, med sitt ”invandrarutseende” har bott i Sverige i generationer och kan därmed, med hög sannolikhet vara helyllesvensk.
Jag menar, blonda och blåögda Alma kom nyss från Bosnien och kanske går på SFI och är således invandrare, medan Ahmed, med sitt ”invandrarutseende” har bott i Sverige i generationer och kan därmed, med hög sannolikhet vara helyllesvensk.Inte för att jag gillar USA speciellt, men en sak som jag kan tycka om är just att det är möjligt att vara Amerikan och samtidigt tillhöra en etnisk grupp. Helt utan att bli dissad och kallas invandrare för det. Här, i Sverige är det mer antingen eller, tänker jag.
Och nu måste jag nog ändå ge efter för trycket.
Och jag kan tänka att det är lite surt, om jag kommer på när jag är hundra och ska dö, att det liv jag levt egentligen bara har varit en kamp mot mina barndomsspöken. 
Och då blir det fel, för jag hatar offer. Inget är osexigare än en kvinna som ser sig som ofrivilligt offer. Ett frivilligt offer är helt ok, men aldrig ett ofrivilligt.
Tänk om hon och jag sen kunde glömma bort varandra. Och att det liksom inte behövde bli mer än så. Och att det ändå skulle vara med full intensitet medan det varade. 
Hur någon kan vara så närvarande och ändå så långt ifrån.
Hon log så vackert då.
Det var utdraget. En tragedi gick mot sitt slut, men giljotinens väg mot min hals var oändlig. Till slut kom ändå stöten med en jävulsk kraft. Och mitt huvud rullade. 
Men trots all skit hade dagen ändå en höjdpunkt, Tomten. Jag vet inte, men jag tänker mig att man som kvinna kanske har funderat över hur det egentligen är att knulla Tomten. Och jag har nu kommit på hur det kan bli möjligt att ta reda på det. Äntligen, liksom. För när jag var på 
Nu är det snabb dusch för att bli redo för nattens övningar.
Vissa dialekter är sexigare än andra. Vissa stockholmsdialekter är helt oemotståndliga, de är så sexiga i sig själv att jag kan tappa bort personen bakom. Det blir alltså en ganska rejäl felmarginal där, även med de stockholmskvinnor som jag pratar med face to face. 
Anyway, i natt väntar mycket rakare rör. Det blir en vild natt. 
Och jag hade inte några hål alls! 
Och det stämmer precis varje gång också. Ett par dar efter att jag har känt doften får de alltid sin mens. Det kan liksom inte jag hjälpa. 
En dag tog han en av de där järnstängerna som hör till den öppna spisen, ni vet en sån som man petar in ved med. Med den slog han henne gul, blå, blodig och med brutna ben. Hon fick åka ambulans till sjukhus och där blev hon inlagd. Han blev anmäld och väntade rättegång. Men han tyckte inte att han hade gjort fel. 
Men nej. Det är så mycket jag måste, så jag kan inte det. 
Sen tog jag hennes hand, ledde henne in i sovrummet och lade henne i sängen. Gick ut i köket medan jag ropade: "Vill du ha nåt att dricka?"
Jag önskar jag fick skämma bort någon ikväll. Bara älska sönder någon för en kväll. Det borde vara ångestdämpande, tänker jag. Välgörenhet, liksom. 
Jag hade skygglappar. Tunnelvision!
Jag känner att någon kanske borde slå mig på fingrarna.
Allting blir en parodi, liksom. Det blir bara för mycket.
Hennes drag var inte genomtänkt för fem fucking öre. Istället var det som om hon blev överraskad av sina egna känsloyttringar. Som om hela alltet var en ogenomtänkt nyck. Och det slutade innan det ens hade börjat. 
Livet går vidare.
Hon hade liksom bara bestämt att hon inte var arab och det funkade för henne. Hon trivdes med det. Jag ville inledningsvis pracka på henne tankar om att hon faktiskt är en arab och att hon borde vara stolt över det. Men det gick liksom inte, för i hennes värld var araber inget folkslag. 
Det som fick mig att fundera var det där med skillnaden mellan förr och nu. Jag kunde inte låta bli att fråga mig vad det egentligen var som var annorlunda? Det var ju precis samma sak, bara att de där småbrudarna nu tänkte annorlunda om det hela. Att snubbarna förmodligen sätter på dessa flickor lika glatt oavsett vad de tänker. 
Det blir aldrig som man tänkt sig. 
Och det är storm inne, i mitt huvud.
Nu ska jag prova med mittemellan. Men det blir säkert också tokigt.
Shit, jag måste städa!
Och det älskar jag med henne. 
