Låg större delen av kvällen i ett kuddhörn. Ett som gav associationer till orgier och hedonism. Där låg jag och fördjupade mig i en underbar varelse. Jag fullständigt drunknade i hennes ögon och vispade runt i hennes hjärna. Utforskade hennes innersta kärna.
När jag idag tänker tillbaks på det som sades, ser jag en röd tråd gällande en sak. Jag fastnar alltid för tjejer som är lika stökiga som jag. Mitt hem är i total oordning. Och varje gång jag varit sambo har det varit likadant. Hon har varit som mig. Eller jag har kanske gjort henne så, vad vet jag. 
Och mina dejts, alla är givetvis stökiga. En, en underbar en, som jag kom hem till ursäktade sitt stökiga, belamrade skrivbord med att intelligenta människor har det så. Den ursäkten köpte jag direkt.
.lateX., originally uploaded by .SANCHEZ..
Ett par skulle gifta sig. Ett annat par skulle separera. En var kär och satt och smsade hela tiden. Någon spelade gitarr. Alla åt bröd&nötspäckad kalkon.
Historier haglade. Skratt ekade. Men som i ett vakuum, med allt annat som ett dovt sorl i bakgrunden satt hon där, kaxigt i soffan och tittade mig djupt in i ögonen. Och jag föll som en kägla.
Det var bara kött, liksom. Jag hade fått vittring på henne. Och hon svarade upp. Blev magnetisk. Jag blev hård, vände bort huvudet och slickade mig lömskt om munnen. Planerade att fälla henne.
Men det var precis innan han kom och tog henne, hennes sambo. Det var ungefär då jag bestämde mig för att gå hem.
Det är den typen av skor som Max Hardcore använder på damerna i sina vidriga porrfilmer. Filmer som jag rent moraliskt ratar totalt, eftersom de har passerat alla gränser som det går att passera. Max Hardcore är bara en sadistisk, kvinnoförnedrande snuskgubbe.
Anledningen att jag tittat närmare på Max Hardcore är att man sagt mig att jag knullar som honom. Att jag har samma intensitet som han och att blicken är densamma. Har fortfarande inte fattat om det är en komplimang eller en förolämpning.
Men när jag en gång berättade för en kvinna att det sägs att jag knullar som Max, sa hon iallafall "grattis".
(Edit: Jag googlade Max och såg att han inte alls använde sådana skor. Jag kom ihåg fel. Till min glädje såg jag också att hans sida hade blivit nedstängd av de amerikanska myndigheterna. Äntligen, tänkte jag.)
Men ändå, man måste välja, säger Sartre. Annars blir man en massmänniska som bara glider med. Det värsta är att man aldrig riktigt vet om man väljer rätt. För egentligen finns det inte några rätt eller fel.
Mest kvinnor, men även män har tittat. Vad killarna kollar efter har jag inte fattat alls. De kvinnor som tittar, tittar först in i ögonen vanligt, sen kommer den där twisten. Ni vet när ögonen säger att de vill ha en. Suget i blicken. När allting fryser en kort, kort sekund. Då blir jag blyg och tittar ned.
Men hon vet inte alltid om det själv. Man får liksom ta tag i henne, ruska om henne och på så sätt försöka få henne att förstå vad hon håller på med. Och då tar hon alltid tillbaks det.Iallafall, Nu är hon på väg hem till sig i en taxi med trosorna i handväskan. Lite ångest har vi nog båda, men det är värt det. Hennes doft ligger kvar i rummet. Och jag är omtumlad.
Kysste fötter för första gången. Löjligt, jag vet. Men jag har varit oskuld på det ända tills nu. Det var fantastisk. Iallafall för mig.
Nu ska jag sova ruset av mig. Och en och annan kommer att bli sur. Men vad fan gör man? Man kan inte vänta forever.
Jag tror jag ska komma en gång till innan jag somnar. Gå igång igen, på ångorna. Låta hela grejen passera revy, komma hårt och sen somna gott.
Det är då jag börjar fantisera. Klä av kvinnorna i fantasin. En efter en. För man knullar inte sina kunder, har jag fått lära mig. Men snart går det bara inte att vänta längre. På att få knulla alltså.
En hårt sminkad, äldre dam med långa, målade naglar jobbar i receptionen ibland. Hon tycker att jag är det vackraste som gått i ett par skor. Och det brukar hon berätta för de andra gästerna, kvinnor, bögar och vem helst som möjligen skulle kunna vara intresserad. Sen står de där på rad och väntar på att jag ska gå förbi. Publik, liksom. En smula pinsamt, brukar jag tycka.
Några bor där permanent. T ex en slemmig bög, som jag oturligt nog hamnat precis under ett par gånger. Husets Queen. Han tar alltid upp gatpojkar på förmiddagarna som han knullar. Ljudligt som fan! De ser inte underåriga ut, som väl är. Men de ser däremot ut att ha aids tio gånger om. Och med tanke på att det är ett högriskområde för HIV, så är jag hundra på att dessa gossar är smittade. Men vad gör man? Jo, man håller för öronen.
Om man vill gå och lägga sig tidigt i min lodge, då får man stå ut med att det spelas jazz och techno samtidigt, från två olika klubbar. Och alla fulla skriker och slåss på gatorna. Ibland skjuts det också.
Vid typ tre tystnar klubbarna. Då kan man somna. Men det blir aldrig långvarigt. För klockan fyra, fem börjar de hemlösa bråka om sovplatser. Då börjas det skrikas och slåss igen. De tystnar iofs hyfsat snabbt, men det är ändå en rutin som det inte går att nonchalera.
Så därför brukar jag föredra att festa länge, samt sova någon annanstans så fort jag får chans.
(Fotnot: Eftersom det maktrelationsmässigt har stor betydelse i den delen av Afrika, vill jag tillägga att kompisen är vit, hans älskare är färgad, tanten är vit, slembögen är vit och gatpojkarna är svarta.)
Iallafall, jag hittade butiken ovan i Paris och gick igång på en del prylar. Och om jag går igång på prylar, då är det fan bra grejer. Bilden är faktiskt den första, publicerade som jag själv har tagit. Om jag inte minns fel, vill säga. Men nu laddar jag inför nästa resa. Långresa. Både vad gäller avstånd och tid. Jag åker till Afrika i sex veckor. Jag vet inte, men jag hoppas på internetuppkoppling så att jag kan publicera både bilder och film, åtminstone ibland.
Men det är fortfarande nån vecka kvar innan det bär av.
Det är som att det är det som är viktigast. Att meningen med livet är reproduktion och inget annat. Att föra arvet vidare. Annars tar det slut. Annars klipper man av.
Och då är det inte så jävla viktigt vad just jag gör, egentligen. Jag är en myra i stacken. Om hundra år är jag bortglömd. Bara resterna av mina gener finns kvar, i kroppen på någon stackare som kanske också sitter och bloggar en massa strunt, nånstans i den mörka framtiden.
En avkommas avkommas avkomma, typ. Som i sin tur ska bilda familj och göra ännu fler.
Och det är oftast själva görandet som jag skriver om här. Ironiskt nog.
Jag vill hellre tänka att jag är en annorlunda och nytänkande man. En man som bidrar till utplåningen av mansgrisen.
Hur blir man en sån?
Det var en rymlig tvåa i "the sixtenth surroundings". Högt till tak och mycket tyg som hängde för att dela av rummen. Hon gick lättklädd och barfota. Ibland såg jag hennes nakna kropp bakom tygstyckena. Och hon hade ögon för mig.
Hon var alltför mager efter den kris som uppbrottet inneburit. Hennes näsa blev så stor när hon var så smal. Och hennes magra ansikte hade fått fåror, trots hennes unga ålder. Men hennes franska brytning och djupa röst fick mig att glömma allt det där. Också doftade hon så underbart.
Jag hade ögon för hennes fötter. Generat tittade jag bort när jag blivit ertappad. Så snart hon noterat mitt intresse för fötterna tittade hon själv på dem, som om det vore något som var fel på dem. Men så var det ju inte, de var ju bara så sällsynt vackra. Men det kunde jag ju inte säga. Det fick förbli min hemlighet.
Nu har hon lämnat allt det där bakom sig och sitter framför mig med en man som diskar, städar och skriver dikter. Han bara älskar sönder henne. Möjligen lite mesigt, men i allra högsta grad passionerat. Och hon, hon saknar sitt ex. Säger att hon kvävs.
Hon vill ha en man som lockar fram kvinnan i henne. Han skulle varit som du, säger hon till mig. Men jag diskar och allt det där, säger jag. Ja, men du är en man, svarar hon. Hon pratar fritt framför mig, hennes älskares engelska är dålig och han förstår inte hälften av vad som sägs.
Hennes förra man hade varit kraftigt byggd. Han som hon är med nu har en pojkig kropp. Hon vill att han ska byta kropp med mig. Men jag är inte kraftig, säger jag. Nej, men du är en man, svarar hon. Hon berättar att hon vill bli kontrollerad. Hon vill bli hållen. Hon vill vila i starka armar, att det får hennes klitta, bröst och fitta att bulta.
Jaha, säger jag och funderar på om det är förenligt med jämlikhet mellan könen.
Men jag har varit upptagen med att lyssna på relationsproblem där, mellan vinglasen och osttuggorna.
Jag ska berätta mer sen.
Och igår, när jag skulle lämna min deklaration stod de afrikanska hororna på rad. Med peruker och grejer. "Vem fan vill knulla dem?" tänkte jag. 
Sen skrev jag en rad till en jag älskar, men suddade ut den igen. Och nånstans förstod jag varför en man kan få för sig att vara med en hora. Känslan liksom. Bara blunda, känna kroppen och drömma sig bort.
Men det går inte. Det går inte att utnyttja en annans olycka för egen njutning. Utnyttja en traffickinghora, lurad och importerad från nåt fattigt afrikanskt land. Det skulle vara äckligt, kallt och ångestframkallande. Och det skulle lukta konstigt, tänker jag mig. Nä, fy fan!
Nu ska jag supa mig full på flygplanet istället. Det funkar nog bättre. Franskt rödvin, om det finns. Sen ska jag sova ruset av mig i franska lakan och till doften av Paris.
Paris doftar underbart!
Men jag återkommer.
Men fan vad man förlorar tid på sånt, tänk så många jag kunde knullat här, som jag går miste om bara för att jag kärat ner mig. Det är fan slöseri.
Det är varmt här nere, det räcker med en tjock tröja. Skåne är fanimej Sveriges riviera. Jag gillar Skåne som fan.En annan grabb sitter med vinterhörlurar och lyssnar på musik. Hörlurar med ludd på, så man slipper ha mössa. Det har jag aldrig sett förr. 
Tänkte fånga någon kvinnas blickar, men la ner det. Är inte i form, känner mig vissen och oattraktiv. Så som man kan känna ibland, när man jobbat hela dan och bara längtar efter duschen.
På plats i Skåne väntar en dusch, många flaskor vin och en skara festglada puckon.
Nu har en sån där högljudd idiot stigit på, en sån som pratar skit och besvärar hela jävla vagnen med det. Ta mig härifrån!
Well, den damen har jobbat hårt för att försöka värma upp mig. Hon verkar tro att jag är en iskall viking. Iallafall att döma av alla fittbilder hon bombarderat mig med. Hon har bokstavligen vänt ut och in på sig själv. Faktiskt till den grad att jag helt tappat intresset. Det kan bli för mycket av det goda. 
Det är nämligen så att det är en väsentlig skillnad mellan fittbilder och fittbilder. Och skillnaden ligger i kvinnans magi. En fitta kan, som bekant förtrolla en man, men förtrollningen bor inte i fittan i sig.
Magin sitter inte mellan benen, den sitter mellan kvinnans öron.
Man kan fråga sig om det är sexigt med män som gråter? Och man kan fråga sig om det är manligt att gråta? Om det är modigt eller fegt? Tufft eller mesigt?
Men i min värld ska män gråta.
I min värld är det som traditionellt kallas tufft en symbol för rädsla och osäkerhet. I min värld är de hårda och kalla de som är mest rädda.
Eller kanske man har svårt att våga ta risken i att den andra faktiskt kan lämna en och då istället föregripa dennes avvisande genom att aldrig släppa till. Om man aldrig ger sig själv kan man inte heller bli övergiven. 
Så därför handlar kärlek mycket om mod, tänker jag. Det är lättare att knulla än att älska, liksom.
Jag blir själv inte kåt av det, men det ger mig en enorm tillfredsställelse. Det fyller mig på nåt konstigt vis.
Det är oförklarligt. 
Magiskt.
Underbart.
Ha henne springandes och fixandes i lägenheten. Provandes kläder, smörjandes in sig med krämer, städandes sin överfulla väska, kollandes på TV, mailandes, spelandes musik, grejandes med håret, läsandes en bok eller en tidning. Och allt sånt underbart som en kvinna kan göra.
Och under tiden bara sitter jag här, i mitt hörn och njuter av hennes närvaro.
Tänk att man kan sakna något så innerligt.
Iallafall, det här är helt rätt idag:
Nej, jag vill resa dit där jag kan få kärleken i fysisk form. Dit där det finns värme. Jag vill resa nu, mitt i natten!
Jag vill, jag vill, jag vill!!!!
Vi hittade kassar fulla med gammal porr på vinden, porr som hade tillhört vår farbror. Vi var alltid på den där vinden. Vi brukade titta i tidningarna och sen iscensätta alla ställningarna, fast med kläderna på. Som om det var en manual, liksom. Jag minns att lekarna var mycket upphetsande. Vi var rödrosiga om kinderna och alldeles jättekåta.
En gång, när vi var sådär små, ville vi gå ett steg längre. Då bestämde vi oss för att jag skulle slicka henne mellan benen. Och det var en lång process innan hon ens fick av sig byxorna. Det var mycket förberedelser. Jag minns att hon la sig på något högt, jag tror det var ett kylskåp. Tanken var att jag skulle kunna stå och slicka henne.
Iallafall drog jag, efter långt om länge av henne byxorna och sen också trosorna. Och där, förstår ni, såg jag något som jag inte hade räknat med. Hon hade barnpuder i hela stjärten, i mängder! Det var alldeles vitt! Och jag bara totalvägrade att sticka näsan i det. Aldrig att jag skulle göra det! Och hon blev sur och jag blev arg.
Idag lever hon och jag på två olika planeter. Jag förstår knappt ens vad hon säger, dels för dialekten och dels för att hon inte alls tänker som jag.
Och nu kan jag tycka det var bra att jag aldrig stack näsan i hennes fitta.
Nu är det nåt helt annat.
