Siesta

Här är det dött på eftermiddagen. Det är inte lönt att gå utanför dörren förrän efter sju. Folk bara slocknar där de är. Jag såg ett klockrent exempel på det när jag gick hem efter mitt strandbesök. Jag gick förbi en bil, snedparkerad under ett skuggande träd. Däri låg ett par och sov i tillbakalutade säten och nedvevade rutor. Till och med bakluckan var öppen för att luften skulle kunna strömma till ordentligt. Jag har själv varit i dvala sedan jag kom hem. Det är för att det är så jävla varmt.

Igår natt satt jag bara i en bar och snackade skit med några snubbar, det blev inte så sent. Idag vet jag inte hur det blir, har inte bestämt mig än.

Jag har iallafall redan missat solnedgången med en timma.

Stranden

Jag har varit på stranden hela dagen, även på nudiststranden en stund. Och jag måste säga att det är inte så sexigt med stranden. Det är varmt och svettigt och alla tankar på sex försvinner just då, när jag är där. Och det är så naturligt alltihop att spänningen är därmed borta. Däremot kan jag nu, i efterhand plocka fram en och annan minnesbild att hetsa upp mig över. Så för mig blir det inte sexigt förrän sen, när jag tar fram det i huvudet.

Men jag är nog konstig.

Ett möte

Kvinnan från natten förut kom till mitt hotell på eftermiddagen för att försäkra sig om att jag var ok. Hon är så säreget intresserad av mig. Hon limmar inte öppet, men hon går så nära. Hennes själ klamrar sig fast vid min, liksom. Som om hon behöver mig för att andas, vilket känns för tidigt och nästan lite kvävande.

I förrgår, när jag kom in i hennes affär såg jag hennes hårpinnar innan jag såg henne. Eftersom jag minuten innan hade köpt en pinne som var förvillande lik de hon hade, upptog de all min uppmärksamhet. För henne måste min fascination först ha känts som en komplimang.

“I made them myself”, hade hon just sagt när jag först lade ögonen på henne. Hon såg tilltufsad ut i all sin skönhet. Som om hon hade levt ett hårt liv och att det hade gett henne ärr. Jag anade också en rastlöshet i hennes själ, men hon höll ihop sig med någon slags sexig stramhet.

“I just bought a similar one down the road”, sa jag och fortsatte studera henne. Hon hade platta sandaler och glänsande tånaglar, omsorgsfullt presenterade för mig med en tunn, vit rand på varje tipp. Hennes ögon stack mig med någon slags beundran, samtidigt som de avslöjade att hon haft ett brokigt förflutet. Hon hade varit en övergiven fågelunge som tidigt hade måst klara sig själv, på vägen hade hon blivit både stucken och bränd. Det var så hon kändes.

“Oh, by Mikis? I taught him how to make them.”, sa hon med någonslags stolthet blandad med besvikelse över att jag köpt hans pinne istället för hennes.

Det var en mycket liten affär med för många människor i, men hon såg bara mig och det var som om alla de andra irriterade henne. “So these are the originals?”, sa jag och log. Jag berättade hur Mikis hade demonstrerat sitt grekiska instrument för mig och hur han sen hade bjudit in mig till en bar för att höra honom spela live, samma kväll efter midnatt.

“Cool”, sa hon och ville också hänga på.

Ojojoj...

Jag är berusad.

Apropå sexbloggar och reklam

Det bråkas ju om reklam just nu, eller jag är nog sen med det förresten, men ganska nyss bråkades det om det iallafall. Jag är iochför sig inte någon sexbloggare, tror jag inte iallafall, men jag läser ju en del sådana och har därför åsikter. Dessutom har jag själv en liten sån man kan klicka på för att jämföra sexsaker, men det är mest för att vara snäll. Min blogg är ingen blogg som det är lönt att ens tänka på reklamintäkter för.

Men, förstår ni, hade jag själv fått bestämma fritt hur jag skulle vilja att det skulle vara, då hade jag haft värsta reklambloggen som finansierade mitt vildaste liv och en massa spännande resor och grejer. Och jag skulle skriva om det för alla som vill läsa. Och alla äventyren skulle betalas av reklamintäkterna. Och jag, jag skulle bara fortsätta leva mitt liv och skriva om det tills jag dör.

Egentligen skulle jag inte ens behöva vara anonym då, för då hade det ju varit mitt jobb. Så då skulle jag också kunna ha videos av allt som händer. Och jag skulle bara bo på hotell och åka världen runt hela resten av mitt liv.

Det skulle bli värsta realitysåpan.

Seg deg

Usch, jag sov för länge efter förra inlägget. Får ångest av att sova så, det känns som jag har slösat bort en hel soldag. Jag gick ut och åt brunch efter att jag vaknat och flyttade sedan in i min studio när jag kom tillbaks hit till hotellet. Nu ska jag gå och handla käk och fylla kylen med.

Det blir nog utgång i kväll igen, jag har ju fått kompisar här.

Vin, en gråtande kvinna och en hårnål

Jag fick en flaska vin av de förra hotellägarna. De hade gjort vinet själv. Sonen visade sina smutsiga fötter och sa att det var de fötterna som hade trampat druvorna. Trots att jag nu är fotnisse, måste jag ändå erkänna att det kändes en smula motbjudande att tänka att jag skulle dricka det vinet som han hade trampat i. De kramade mig, gav sina emailadresser och höll på. De ville knappt släppa iväg mig. Jag kommer alltid så förbaskat nära människor.

Det har hunnit hända en del här redan första dygnet. Det här plejset känns rätt. Jag är rätt för det och det är rätt för mig, liksom. Perfect match! Det känns i magen.

Igår när jag promenerade upp till hotellet efter att jag ätit, gick jag längs stranden och plockade stenar och grejade. Kusten där jag bor är den blåsiga sidan av ön, med höga vågor. Det är typ fem minuters promenad från centrum och upp till mig. Vid den där stranden, som inte är någon badstrand till följd av blåsten, finns en parkering.

När jag var färdig med stenplockandet gick jag upp över parkeringen, upp på vägen. Då passerade jag en bil där det satt en kvinna och grät. Hon hade bilrutan nere och jag kunde höra hennes förtvivlan. Jag gick förbi utan att göra något. Det kändes fel. Jag saktade ner, men fortsatte ändå gå. Fick en spontan tanke att jag måste ge henne något, att det skulle göra henne glad.

Jag tittade igenom stenarna jag plockat, men ingen passade åt henne. Jag såg mig omkring och fick syn på en ensam blomma på parkeringens grusplan. En gul. Jag plockade den och vände tillbaka mot bilen. Det var en silvrig bil.

När jag nådde fram till henne låg hon hulkande över ratten. Jag rörde hennes axel med handen, hon tittade upp och sa något på grekiska och jag sträckte fram blomman. Då började hon gråta ännu värre. Jag smekte henne över håret och ned på ryggen, där hon låg lutad över ratten och vrålgrät. Sen vände jag bort från bilen och fortsatte hemåt.

Och så var det värsta händelserika natten också, men det får jag berätta sen annars blir det för långt. Men i stora drag mötte jag en snubbe när jag köpte en hårnål som han hade gjort. Han tyckte jag skulle komma till en bar efter midnatt, där han skulle spela bosuki (vet inte om det stavas så). Och sen träffade jag en kvinna i en annan affär, som kände mannen från den första affären, visade det sig.

Och sen strålade vi ihop i baren vid midnatt, alla tre. Och jag drack, trots att jag inte skulle dricka mer på den här resan. Det var inga turister där, bara greker. De spelade och dansade till traditionell musik, både unga och gamla och det var drag. Greker är uthålliga. Vi var igång tills hur sent som helst.

Appolonia svarar inte på mina email nu, typiskt. Och jag vet inte vart hon bor. Jag har faktiskt inte alls haft någon kontakt med henne sen jag kom till Grekland. Hon kanske är sur för det. Jag är en lat emailare, det är bara så. Det är likadant med telefoner. Jag ringer inte folk, utan de måste ringa mig hela tiden om de vill prata. Och vissa tröttnar.

Och nu måste jag sova lite till.

Bök

Började med att bråka med hotellägaren så fort jag kom hit, därför att jag inte fick den studio jag trodde att jag hade beställt. Jag har nu ett litet, trångt rum utan nånting. Inte ens internet når till det hörnet. Jag har måst gå ner till receptionen med laptopen för att koppla upp.

Men det var jag som vann striden om rummet, imorgon får jag min studio med kök, internet och allt. För samma pris. Don’t fuck with me! (Unless you are a woman with pretty feet, förstås.)

Är glad att jag ska byta rum, för på balkongen mitt emot sitter en kvinna och stirrar på mig hela tiden. Hon sitter där, röker och gives me the creeps.

Jag testar en grej med håret. Jag tvättar det bara i havet och det verkar som att det blir dreads alldeles av sig självt genom det. Lite kul. Men jag vet inte om jag ska gå hela vägen, för jag tror man måste klippa av allt håret för att bli av med dem igen. Och jag skulle få värsta identitetskrisen om jag vore tvungen att raka skallen.

Nu när jag inte kan laga mat måste jag gå ut och äta. Det ska jag göra nu. Jag har inte alls känt på ön ännu, för jag har bara legat och surat under min aircon sedan jag kom hit. Men det verkar vara bra drag här, det är större och mer civiliserat.

Slow boat

Nu ska jag åka båt igen. Det står att jag ska ha internet på nästa anhalt, men man kan aldrig vara säker. Tystnar jag, så vet ni varför.

Kukbild

Nu började jag fundera på kukbilder, iochmed att jag blev ombedd att leverera en sådan i kommentarsfältet till förra inlägget. Hur ska egentligen en kukbild vara? Många av oss snubbar gillar våra kukar när de har halvstånd. Jag själv tycker att min är skitsnygg när den är sådär halvseg, gärna nysprutad. Så skulle jag helst vilja fotografera den.Men sen har jag träffat kvinnor som tycker att sådana kukar inte alls är något att titta på. De kan inte fatta varför de får den typen av bilder från snubbar. De vill istället ha dem hårda som sten, beredda att leverera.Därför undrar jag hur ni vill att en kukbild ska vara?